Eliza

I onsdags slog jag i huvudet på ett otroligt konstigt sätt och satt hos skolsyster med isklump en stund med 3 vänner. Samma eftermiddag stukade jag även foten på idrotten, trotts det lyckades jag springa de sista 700 meterna. Det var ju konditionstest och man ska ju aldrig ge upp. Speciellt inte om jag ligger på marken och de sista killarna kommer förbi och säger: " Ja! Nu är vi inte sist längre"



Ja, ni nu ska jag snart gå och lägga mig. Hörs (förhoppningsvis) imorgon!

Puss & kraam Eliza